känns som att allt är helt uppochner just nu, vet inte vad som är rätt eller fel längre eller äns vem jag är ibland. Känns som att jag bara e andra valet och att jag aldrig kommer att bli det första, att jag är den som bara finns ibland då man vill ha något som de andra inte kan ge. 

 

Men sitter just nu vid datan och letar inspiration till mitt liv och till min so uppsats, har precis gjort bakgrunden på ett colleage (ett projekt i skolan) och ska nu skriva en dagbok från en jude som var fånge i ett av de dära lägrerna eller vad man nu ska kalla det under andra världskriget. Tror jag vet nu vad jag ska skriva om. Men sen får vi se vad och hur mycket jag hinner, annars ska jag göra det imorgon. Känner att jag bara vill bli av med det och kunna ta det lungt i helgen.  HIHI duktig jag är. puss!